Mitt liv som Stenmark del 13

Lyckliga Måndag.
Ett knäppt infall som visade sig fungera.

Mitt liv som Stenmark del 10

Jag kan verkligen inte sova längre. Det kommer att ska problem. Men det är inte det jag säger snett ner i besticklådan. Det är något helt annat.

Det är förresten Lycklig Måndag i morgon (dag?) med Tobias Isaksson. Det ska bli lyckligt.
Jag hoppas att alla kommer. Både Disa och Thomas och alla de där andra. Hoppas jag är vaken då. Attenda här så ses vi.

Det är livsfarligt att vänja sig vid att ha roligt.

Jag har precis kommit hem efter sent jobb på kontoret. Det är tomt och tyst och mörkt. Jag insåg redan på vägen hem att det är en konstig kväll ikväll. Eller rättare sagt en vanlig kväll men det är det som är så konstigt. Det händer ingenting. Både sällskapslös och sysslolös. Detta är på fullaste allvar den första kvällen på månader som jag ofrivilligt uttråkad.

Det är säkert bra. Nyttigt till och med och det är inte förens just exakt nu som jag inser hur beroende jag blivit av allt det där som inte är uttråkning. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Vem ska jag prata med? Vad ska jag göra? En annan kväll behöver jag aldrig fundera. Det är folk överallt och aktiviteter, spelningar, middagar, umgänge uppradat som ett smörgåsbord och man behöver inte tänka. Möjligtvis välja bara.

Igår spelade jag och Disa på Tranan. Det var en bra kväll som alla Lyckliga Måndagar och som alla kvällar med Disa. Och Gustav såklart. Extra bra till och med. Det känns lite som ett vardagsrum den där källaren när man står där och spelar precis vad man vill för många av de människor man tycker allra mest om. Måndagar har under det senaste rågade halvåret blivit veckans absolut bästa dag. Hela veckan utgår från måndagen vilket är väldigt bra och fint. När det väl blir helg är det mest bara som en bonus. Man tror att det bästa med veckan redan passerat men plötsligt så kommer det mer! Som i lördags. Då spelade jag och Disa också fast på Strand. En kvart in i spelningen var dansgolvet redan fullt och folk önskar Animal Collective fast den redan låg i spelaren och snurrade. Då kan man fnittra och undra varför de ens önskade den om de i alla fall inte vet hur de låter. Är de för fulla för att höra eller önskar de för att man ska lyssna på Animal Collective om man går på Strand? Har de läst i Sonic att det är bra? Jag vet inte men det är lite härligt. Lite befriande.

Just det där med dansgolv är bra, eggande. Det blir en utmaning varje gång att hitta låtar som dels håller tempot och stämningen men samtidigt får det inte bli en parad av Shout Out Louds-Kleerup remixer. Fast jag gillar mest sitt-dansen. Den man får på Tranan eller Grill eller Nada. Jag tror att sitt-dansade människor är de som har trevligast. De som både njuter av musiken, sällskapet och maten och drycken samtidigt. Jag är definitivt en sittdansande människa.

Hade kvällen slutat där efter Strand hade jag varit hel nöjd. Den gjorde dock inte det utan den fortsatte långt in på natten och blev bara bättre. Vi spelade till tolv och tog sedan en taxi till F12. Bomben hade återträff och väl inne i lokalen fann vi dubbelt så mycket folk som egentligen fick plats och ännu mera lycka. Gustav hängde i en stege över bardisken till personalens stora missnöje men Gustav var glad och de var alla andra också. Vi var många som hängde i den där stegen i slutet av kvällen, vissa stod under och fick ben snärjda kring halsen men även de såg rätt glada ut. Bild bevis finnes.

Man kan ju inte vara ute varje kväll, det går inte, men då har man ju allt det andra. Hemmamiddagar, chips, film, serier, sällskapsspel, Farmville. Det känns minst lika spännande och roligt som att vara ute. Det blir väl så när det är så sällsynt med hemmatid. Det blir exotiskt och något att se framemot. Ibland kan jag gå i flera dagar och ”peppa” för att vara hemma och inte göra något. Fast jag gör ju saker även då. Måla naglarna till exempel. Det har blivit lite av mitt fritids-mått. Har jag tid att måla naglarna då jäklar är jag ledig. Det låter lite sjukt, jag vet det, och det är därför jag tror att det är nyttigt att jag ikväll inte gör något. Så att måla naglarna inte ska kännas så speciellt.

Men det är tungt ikväll. Tungt att vara ensam.

Och jag önskar verkligen att jag hade fotat både lördagen och gårdagen. Det är kvällar att minnas.

If I Die Now it is not like I have planned it!

Tillslut var Februari över.
Det är onekligen den kortaste månaden på året men jag är rätt säker på att det är den mest händelserika också. På 28 dagar har jag hunnit arbetat ihjäl mig, flyttat från öfvre östermalm till Öfvre Östermalm - Grev Turegatan, startat detta projekt med Emerentia, haft celebert besök från Umeå, firat Thomas födelsedag med Orup, har nog förbrukat mitt livs roligaste spelning på East, kroppsgraffiti på Ambassadeur med Karma, många lyckliga Lyckliga Måndagar, blivit sambo, blivit utkastad från Café Opera när jag och Emerentia spelade skivor, ätit fina middagar runt om i Stockholm, dansat-sjungit-hängt-härjat med min allra finaste Disa, ätit mitt livs första inbakade pizza, till och med kollat bandy på söder och väldigt mycket annat.

Det är mycket som händer i mars med. Nu närmast är det Lycklig Måndag den 8 mars med mig och Jonas Markbäck bakom skivspelarna. Att Lycklig Måndag är det bästa jag vet är väl ingen hemlighet men att Jonas är min Lyckliga Måndag-favorit vet kanske inte lika många. Det är han hur som helst och det ska bli ett sant nöje att dela lurar med honom. Vi ska dessutom fira att Disa fyllt år!
Mer skivor blir det till exempel på lördag den 20 mars. Då spelar jag på mycket fashionabla Melker Andersson-krogen Grill. Och den 30 mars intar jag och Emerentia klassiska söderhaket Nada. Det blir bra. Bäst är nog de två projekten, Emelierentia och ett annat jag och Gustav har på gång. Mer om det kommer vid ett senare skede. Men skulle kunna hävda att det kommer att vara en Karavan av musik och kärlek. Vi får se, men jag håller tummarna.

Jag är hemma från jobbet idag också då jag haft feber ett par dagar. Idag mår jag dock bättre så jag skulle verkligen vilja ge mig ut ikväll på Marina and the Diamonds showcase eller Yeasayer men jag tror att jag får hålla mig hemma dels på grund av sjukdom men kanske framför allt för att jag är absolut luspank efter flyttfirmor, lägenhetsbrdrägerier, flyttstäd och en skitlön på grund av fel i lönesystemet. Trodde inte att sådant kunde hände om man jobbar för staten men tji fick jag.
Allmosor accepteras gladeligen. Cold hard cash går bra men även gratis kaffe på termos, cheesburgare på McD eller ett glas vin på någon stillsam bar. Så länge det är gratis är jag på! Även kläder, skarvsladdar och annat behövligt emottages. Passar det på mig eller i lägenheten är det bra.

I brist på socialsamvaro, nöjen och konserter skapar jag min egen musikbubbla här hemma.
Idag bjuder jag på en spotifylista. Idag är allt detta det bästa jag någonsin hört.

Idag tror jag faktiskt att våren börjar på riktigt.'

Jo, bilden överst är ett smakprov på den nya lägenheten. Mer kommer.

Lycklig, Lycklig Måndag

Jag tror ingen missat att varje måndag är en Lycklig Måndag på Tranan.
Igår var kanske den lyckligaste måndagen av alla. Precis som så många andra dagar var det duon Gelin-Markbäck bakom skivspelarna. Det var Beach House, Yeasayer, Arcade Fire, Shout Out Louds och Passion Pit, till att börja med. Jag hoppade också in en sväng. Lite YACHT, La Roux och Pogo. Pogo är föresten bland det bästa jag vet. Expialidocious och Alice är mina favoriter. Upular är grym också. Den australienske elektrokillen gör musik enbart med hjälp av ljud och bild från Disneyfilmer. Helt genialt. Ja, ja. Ni ser här över hur bra det är.
Hur som helst, Lycklig måndag var det. Jag och Disa gick ut en sväng och där utanför dyker en rödhårig ung man upp. Han ser exakt ut som Ron Wesley från Harry Potter-filmerna. På riktigt bred Londondialekt frågar han var man ska ta en öl sista kvällen i Stockholm. Uppenbart blir svaret Tranan och hipp som happ är källaren full med Londonbor. De önskade The knife och vi spelar "Pass this on" och succé! Resten av kvällen var det dans på borden, allsång till Michael Jackson-mashups och en allmän Lycklig Måndags-stämning. Disa var självklart där, vart skulle hon annars vara om inte med mig? Isak också. Kim, Maja, Emmy, Sara och Jocke med. De sas att det var Knast stämning men det kan jag säga väldigt lite om. Om det där var Knast är jag väldigt, väldigt ledsen över att missat det.
Varken Gustav eller Jonas var helt för det men kvällen avslutades med Journeys "Don't Stop Believing" och jag trodde för en kort stund att det var Nangijala.

Så allt jag vill säga är Tack. Till DJ-duon, Disa, Isak, Londonborna och alla andra.

G uttryckte det väldigt bra:
"Sånt där som gör stockholmsnatten sådär obetalbart vacker ibland."