En skitdag i My Little Ponny-rosa

Enda gången jag vill skriva är när det är skitdagar. Antar att det är så för de flesta. Behovet av att uttrycka sig når toppen då man är på botten. Men det är så himla tråkigt för att allt är så bra för de mesta men det är det ingen som vet för det skriver jag aldrig om. Så är det i alla fall, allt är väldigt bra. Ja, när det inte är dåligt, som idag.

Jag skrev kontrakt på den nya lägenheten i förmiddags. Känns förjävligt att behöva flytta igen. Inte för att jag vill bo kvar här egentligen utan för att jag är så förbannat less på att gång efter gång efter gång packa ihop livet.
Det har blivit så tröttsamt att jag inte ens packar upp ordentligt längre. Har fortfarande flyttlådor ståendes sedan sist. Gustav tycker det är bra, då får jag mindre att packa den här gången men jag blir bara ledsen av det. Ledsen över att ha ett liv som mest bor i pappkartonger.

Lägenheten är dessutom en jävla besvikelse. Fast det är en lägenhet i alla fall. Även den här gången stannar jag i Östermalmsområdet. Det är en rätt liten två med plastmatta i alla rum(!) och persienner som inte går att dra upp för att de kladdat fast. Det är spacklat på väggarna för att förbereda en målning men målningen blev aldrig gjord tydligen. Sedan är elementen gul/grå också. Möblerna som står där ser ut som möblerna som man har i förrådet på landet. Inte förrådet vid hemmet eller på landstället utan förrådet utanför landstället. Sådana möbler man hoppas ska vittra/mögla/frysa sönder där ute så man har en god anledning att slänga dem. Skit helt enkelt. Men läget är bra, priset hyfsat, tv-kanalerna är många, bredbandet snabbt och fönster i alla rummen. Det står ett stort körsbärsträd utanför som är alldeles My Little Ponny-rosa. Det passar fint in på Körsbärsvägen. Dealen är egentligen att lägenheten ska hyras ut möblerad så nu börjar det stora arbetet med att sakta men säkert manipulera bort möblerna en efter en. Flyttlasset går på lördag. Känns helt omöjligt att hinna packa allt, städa både här men framför allt där och sedan få plats med alla mina möbler bland all den där skiten. Fast jag tror det kommer att bli bra tillslut. Det är nog inte så illa egentligen. Jag har bara vant mig vid Öfvre-lägenheter med 3,40 i takhöjd, fiskbensparkett och gasspisar. Den är ju faktiskt inte värre än någon av Umeås standardlägenheter.
Men idag känns det mörkt.

Jag skulle gjort mycket mer idag. Hade tänkt hinna packa i alla fall en tredjedel och sedan gå ut ikväll. Först på Ljunggrens för att höra Kleerup spela och sedan svänga förbi F12 Salongen som öppnar. Dessutom så är det fantastiskt väder. Men när jag och Gustav kom hem kände jag mig tre koppar hög och la mig i sängen och somnade och här ligger jag fortfarande fast jag egentligen borde duscha, fixa håret och svida om. Men jag vill inte. Jag vill bara stanna här och stänga ute kvällssolen med persiennerna. G är på Radiohuset eller nått och deltar i något slags popquiz.

Jag ska göra nya Stanmark också så fort jag har tid.

Kan någon gå och köpa chips åt mig?
Kan inte Gustav bara sluta ha en miljon saker för sig hela tiden?