Mitt liv som Stenmark del 1

Jag tycker väldigt mycket om Jan Stenmark. Under en lång tid har jag beundrat hans verk och allt för ofta känt igen mig i hans olika illustrationer. Inte bara i bild eller budskap utan i hela konstellationen av att var inklippt och många gånger malplacerad men fortfarande så rätt i att vara så fel.
Jag jobbar för mycket. Så mycket att jag knappt hinner träffa folk. Det ger en viss avkastning, absolut, men frågan är hur långt det egentligen räcker. men något ger dwet, jag fick mitt livs första personliga visitkort igår. De låg på skrivbordet när jag kom till jobbet. Det är väl rätt meningslöst egentligen men för många, många år sedan tänkte jag att en dag ska jag minsann ha ett jobb med egna visitkort. Och nu är jag där.

Jag och mina visitkort.

Allt jobb har också resulterat i alldeles för höga nivåer av stresshormon. Jag sover knappt alls på nätterna. Det är besvärligt men plötsligt har jag sex timmar extra per dygn som jag i vanliga fall spenderar med att sova. Dessa sex timmar är precis så mycket tid som jag behöver för att hinna med förströelse, som att planlöst surfa webben eller göra märkliga bilder i Photoshop.
Här kommer Jan Stenmark in i bilden. Just inatt när jag kände mig som en Jan Stenmark-illustration kom idén; Kan jag inte då vara en Jan Stenmark-illustration? Och jo, det kan jag!

Så idag börjar min nya bild serie ”Mitt liv som Stenmark”. Jag tar ofta på mig åtaganden om att göra saker kontinuerligt som att träna eller blogga eller liknande som jag ofta misslyckas med. Just därför är detta dömt att misslyckas men jag har en god start med många färdiga bilder på lager så att en dag då fantasin och orken sinar så kanske jagkan klara av att fortfarande hålla detta åtagande. Vi börjar med 14 dagar.

Detta är del 1 av ”Mitt liv som Stenmark”