Förra veckan påväg till jobbet hamnade jag mitt i ett värdetransportrån påväg till jobbet. Inget allvarligt egentligen, ja om man nu kan säga det om ett värdetransportrån. Jag går längst kungsgatan då det plötsligt blir en massa tumult runt mig. En taxichaufför vevar ner rutan och skriker ut över vägen ”Värdetransportrån – Vänd om!” Jag fryser till där jag står, ser mig omkring utan att egentligen se något. Alla runt om mig stannar också, ingen springer, ingen gör något alls. Vi alla bara står där och jag vet inte om någon annan sett något heller. Det går nog kanske inte ens en halv minut innan jag hör sirenerna och det kommer polis från båda håll. Jag ser fortfarande ingenting. Ena patrullen stannar kanske 50 meter framför mig och den andra 50 meter framför. Rånförsöket är nog redan över vid det här laget och har misslyckats. Jag ser inga gärningsmän. Polisen ger högljuda order om att vi ska stå kvar. Efter en kort stund inser jag att bilen jag står bredvid är flyktbilen som de lämnat efter sig när de sprang från platsen. En buss hade stannat olägligt i korsningen längre fram och därför kapat flyktvägen. Yxorna lämnade de tydligen efter sig. Jag såg inte det heller men läste det på aftonbladet kort efter jag anlände till jobbet. Polisen lät oss passera eftersom i princip ingen av oss sett något utom en cyklist som de förhörde. Det var inte mer än så. Allt jag såg var en tom bil och en polispatrull, men det räckte för den dagen.
Idag när jag kom till restaurangen där vi skulle spela skivor och äta middag hinner jag knappt komma in och hälsa på personalen och ställa in skivväskan i DJ-båset innan en kvinna kommer inspringande från uteserveringen och skriker att vi måste ringa ambulans. Jag plockar upp telefonen och slår numret medan jag springer ut. Det ligger en man på trottoaren och hand blöder kraftigt från huvudet. Kvinnan som ropat efter ambulans berättar att han blivit slagen. Innan jag ens hört vad som hänt hör jag i örat ”SOS Alarm, vad har hänt?” Jag har inte sett något denna gång heller. Jag svarar att en man ligger ner och blöder från huvud och näsa. Att han blivit misshandlad va jag kan förstå. Hon i luren fortsätter att ställa frågor samtidigt som hon säger att hon nu kopplar in polisen i samtalet. Jag fortsätter att berätta att den skadade mannen är i ca 50-års åldern och är vid medvetande. Han verkar grovt berusad. Hon skickar en polisbil och en ambulans, tar mina kontaktuppgifter och ber mig stanna på platsen. De flesta sitter kvar på sina platser på uteserveringen men jag och fyra andra kvinnor försöker hjälpa till. Försiktigt läggs en filt under hans huvud som nästan klistrats fast i trottoaren. Det rinner blod ner för kanten, ut på vägen. Jag sätter mig ner på marken bredvid honom och frågar vad han heter. ”Ingenting” svarar han på finsk brytning. ”Ok” säger jag. ”Jag heter Emelie”. Han öppnar ena ögat och tittar på mig. Upprepar mitt namn och tar tag i min hand som vilar på hans arm. ”Emelie, är du kär på mig?” frågar han med samma grova finska brytning. ”Nej” svarar jag, ”Jag sitter här för att du skadat dig och blöder från huvudet. Det kommer snart hjälp” Han ser skeptisk ut och säger att det inte är någon fara och försöker resa sig upp. Jag och en annan tjej håller kvar honom på marken och förklarar att han måste ligga ner, att han blöder för mycket. Han lägger sig ner och blundar, blir helt stilla och tyst. Efter tio-femton sekunder frågar jag honom om man är vaken. Inget svar. Lägger fingrarna på hans hals bara för säkerhetsskull men hans puls är stark. Igen frågar jag om man är vaken med starkare röst. Han öppnar ögonen och tittar på mig en andra gång och säger ”Emelie ska vi gifta oss?”. Jag tror inte han har någon som helst aning om att han skadat sig vid det här laget men blodet bubblar ur näsan och liksom gurglar i halsen när han pratade. Så snällt jag bara kan försöker jag förklara att vi inte ska gifta oss utan att jag bara försöker hjälpa honom eftersom han är skadad. ”Är du en ängel då?” frågar han. Hela tiden kramar han min hand hårt. Det rinner fortfarande blod nedför trottoaren och en av kvinnorna som står bakom böjer sig ner och kavlar upp mina tröjarmar så att de inte ska doppas i blodet. Jag känner nästan ingenting då. Det är bara en händelse, inga som helst känslor. Mannen blir tyst igen och jag kollar pulsen. Blodet bubblar ur hans näsa om mun. När han varit tyst en stund gör jag om samma procedur igen. Väcker honom, han gör också samma procedur, ”Emelie är du kär på mig?”. Det känns som att ambulansen tar en evighet och nu börjar jag tänka på vad tusan jag hade gjort om läget var värre. Om han inte andats eller haft puls. Alla runt mig tänker tydligen samma sak för i kör säger alla runt mig ”Vilken tid det tar!”. Jag håller bara hans hand medan folk pratar på uteserveringen. Tydligen så är det killen vid bordet bredvid som slagit honom. Den skadade mannen hade tydligen hängt över deras bord, berusad som sagt, och på något sätt provocerat honom. Sedan hade han svingat men i alkoholruset missat, killen vid bordet hade svingat tillbaka och träffat. Jag gissar att han var nog redan ostadig och det var väl därför han föll så hårt. Näsan sprack av slaget och trottoaren spräckte huden på huvudet. Killen vi bordet är uppenbart ångerfull men fortfarande rätt defensiv och berättar högljutt att han blivit provocerad. Strax efter det kommer polis och ambulans. Hans namn är fortfarande ”Ingenting” när de frågar och polisen börjar rota i hans fickor efter ID. Det gillar han inte. Försöker vifta bort dem men det går inte så bra. Ambulanspersonalen tar hand om honom och polisen pratar med oss. Jag har fortfarande egentligen inte sett något. När de rest honom till sittande position för att undersöka såren ser jag synen som får mig att skriva nu. Skriva bara för att rensa ur systemet och kunna sova. Ambulanspersonalen tar tag i hans huvud för att kolla jacket och i brist på bättre liknelse drar bak huden, som att det vore förhud över ett ollon. Det är vidrigt och plötsligt gör det ont i mig. Inte på grund av såret egentligen utan bara hela händelsen. Jag hör en av poliserna säga med stark, arg röst att han inte får göra motstånd mot tjänsteman när han är bångstyrig och inte vill följa med.
Jag hör honom upprepa mitt namn en gång till innan han försvinner in i ambulansen.
Sedan ser jag polisen ge killen som slagit mannen en vänlig dunk i ryggen.
Sedan är det borta.
